Nästa helg börjar allvaret igen. 

Lite ångest panik glädje blandning, det är alltid svårt att komma igång men denna ledigheten har gjort mig för bekväm över att gå hemma, trivs att städa och handla och fixa. 

Har beställt hem några nya saker till hemmet, hoppas det hinner komma innan helgen så man hinner fixa med det :) 

Köpte en ögon kakao tavla till Marcus i alla hjärtans dag present, då jag är dålig på att hålla min hemlighet och han ser när jag ljuger så pratar jag inte alls med honom om alla hjärtans dag :) 

Nya tavlor och kuddar till storarummet, är inte nöjd med sakerna på den nya hyllan så försöker förnya den, så tavlorna ska upp och nya ljusstakar ska köpas men det får vänta en månad. 

Så om någon ska till Ikea innan helgen, hojta till :) behöver kuddar och ramar :) 

Alla är samlade i soffan, Sammy ligger bakom mig och sover och Marcus lyssnar på ABBA. 

Lugn och mysig lördag på löpargatan. 

Eller endå lite :) 

Varit på jobb och börjat städa lite och kollat ut nya dukar och servetter som passar våra nya färger på stolarna :) 

Varit statist i Malmö med pappa och Marie :) Hollywood here we come! 

Varit på ett meningslöst möte med arbetsförmedlingen idag, inte konstigt folk går arbetslösa pga att man inte vill gå till dom. Ska säga upp mig nästa vecka därifrån. 

Idag när klockan va halv 12 så hade man gjort allt man kunde göra under dagen, så det blev mys med Sammy, hon tvingade mig...

Sen vilade vi någon timme i soffan efter vi kollat the mentalist :) 

Sen theo gick bort förra fredagen har Sammy blivit extremt mammig, hon är på Marcus också. Ligger på mitt huvud när vi ska sova, på min mage när vi kollar tv i soffan och nu har hon fått för sig att hon ska sitta i knäet när jag är på toa, och så var hon aldrig innan. 

Så fort Marcus kommer hem från jobb sätter hon sig vid sprit skåpet för hennes fjäderleksak ligger där uppe och sitter där tills man lekt med henne med den. Beställde en klösträdaställning till henne i måndags som förhoppningsvis kommer på måndag så hon har något att göra :) 

Ska ta blodprov på henne på måndag så håller och ber till allt att hon är helt frisk! 

Nu är det fredags mys i soffan :) 

Fredagen den 30 januari 2015 blev lika så... 

Åkte in med det värsta tänkbara då som vi trodde, att hans lever höll på att sluta fungera, kom dit 20 över 9, gick in pratade om hur theo varit och upp med han på bordet, hon började med ögonen och sa att dom var gula, vilket hade med levern att göra, fortsatte klämma och känna över allt, sa att han var lite öm i magen men inget han reagerade jätte mycket över, så hon satte sig ner berättade att vi ska ta blodprov, ultraljud och ge dropp, det som hon trodde att det var va levern, vilket katter kan leva med väldigt länge med mediciner och annat, då hade man gråten i halsen för jag tyckte att det var hemskt! 

Efter blodprovet fick vi vänta 20 minuter på svaren och under tiden fick han sitta med dropp i en bur så slangen inte skulle åka av, vi pratade med han lite och sa jaja det är väl inte så farligt då, skrattade lite fram tills hon kom in med det jävla pappret med provsvaren, man såg i hela hennes ansikte att hon inte riktigt visste hur hon skulle säga det till oss.. 

Mina ögon fylldes men jag höll in det endå för det kanske inte va farligt då? 

Hon säger det är värre än vi trott han har då fått fip virus som utvecklas av Corona viruset som katter kan ha men vissa får bara fip viruset.. Såklart ska allt hända oss känns det som så varför skulle han klara sig??!

Hon vågade inte säga mer förens ultraljudet var gjort, jag och Marcus satte oss framme med theo, la han på rygg och höll han lugn men då kunde inte jag hålla mig längre så brast ut i gråt så jag inte fick luft så sköterskan fick ta över, det tog nog bara 2 sekunder in i ultraljudet när hon säger tyvärr så kan vi inte göra något för honom, det enda rätta är att han får somna in... 

Ögonen var gula för att levern höll på att lägga av för vätskan i hela hans mage hade gjort så organen svullnade på honom, allt var större än vad det ska vara. Det fanns absolut ingenting mer än att vi fick ännu en gång lämna djursjukhuset utan vår katt. 

Dom fråga om vi ville ha hem han och säga hejdå tills på måndag men kul helg för oss och theo att vara ledsna och hänga över honom hela tiden, nej skulle det ske fick det ske nu direkt. 

Direkt efter ultraljudet kom sköterskan in med ett papper där jag skulle skriva på att dom fick avliva honom, det är det värsta pappret jag skrivit på, att jag godkänner att ni gör så min katt dör?

Vi valde också att inte stanna kvar medans han försvann utan vi pussade på honom, sa alla hans namn vi brukade kalla han en sista gång, pussade han i pannan igen vilket han hatar och sen gick vi..

Utan katt.. Utan bur eftersom både Guess och theo bara använt den buren så den för otur med sig så vi lämna allt. 

Vår finaste Theodore, Stefan, tutte t och allt vi brukar kalla han blev 2 år, en katt ska leva i minst 10 iallafall! 2 år är ingen ålder, varför varför varför ska vi få sån otur? 

Jag hatar livet, ödet eller vad det än är som gör så att dom vi älskat mest gått bort i 11 månaders och 2 års ålder. 

Theo var mitt första och älskade impulsköp jag aldrig kommer ångra i hela mitt liv, han kom till oss i det skick han lämnade oss i men under tiden gjorde vi så han fick leva det bästa liv han kunde få. 

Såklart man ångrar att man inte lekt eller klappat på dom mer men vår Stefan var inte sån, han var en klass för sig själv men kunde komma och väcka mig mitt i natten för han ville kela just då, tog större plats än mig på min sida av sängen men jag aktade mig så han skulle få platsen han ville ha. 

Oh älskade Theodore, vi kommer sakna dig i hela livet, du var den 3dje i familjen vi inte visste vi behövde förens du kom, och nu ska man aldrig mer få höra ditt gnäll om mat varje morgon, eller bli mött av dig i dörren eller se dig ligga bland vår smutstvätt ♥️ 

Ta hand om dig & Guess var ni än är, nu när ni äntligen är tillsammans igen. 

Nu får ni mysa tillsammans igen ♥️